DEL 2 – Träningsbelastning i tennis: balansen mellan prevention och prestation

November 19, 2026
Dela detta inlägg
SM Guld P15. En av många medaljer spelare från RQT belönats med under dessa 5 år.

Framtidens spelarutveckling kräver ett nära samarbete mellan tränare, idrottsmedicin, träningsfysiologi, biomekanik, idrottspsykologi och idrottsnära forskning – en forskning som går att omvandla till konkreta träningsinterventioner på tennisbanan. Detta är vad teamet bakom RQT Innovation HUB har som absolut målsättning att utveckla nu och framåt inom svensk tennis med sikte på internationell nivå.

I olika delar utifrån olika kompetenser och perspektiv utforskar vi därför framåt i vår blogg hur datadriven prevention och prestation kan förstås, följas upp och integreras i modern tennisutveckling.

  • Del 1 – Tennisens skadepanorama - Fredrik Johansson
  • Del 2 – Träningsbelastning inom tennis - Fredrik Johansson
  • Del 3 – Vad innebär datadriven utveckling? - Mikael Swaren
  • Del 4 – Tennisens speciella arbetsfysiologi - Glenn Björklund
  • Del 5 – Firstbeat – Glenn Björklund
  • Del 6 – Allmänna och/eller tennisspecifika fysiska tester - Fredrik Johansson
  • Del 7 – Hur rör man sig effektivt på en tennisbana? - Evan Jenkins
  • Del 8 – Nytt från världskongressen i Tennismedicin – Fredrik Johansson
  • Del 9 – När är man tillräckligt stark, uthållig och elastisk? - Fredrik Johansson
  • Del 10 – Servehastighet, axelbesvär och teknik? - Mikael Swaren och Fredrik Johansson

‍

‍DEL 2 – Träningsbelastning i tennis: balansen mellan prevention och prestation

RQT Innovation HUB | Forskning möter verklig spelarutveckling

‍‍

Hur mycket träning kan våra spelare hantera?

Inom tennis är träningsbelastning (timmar på banan) en central del av spelarutvecklingen. För att utveckla teknik, taktik, fysisk kapacitet och mental förmåga behöver spelaren träna tillräckligt mycket och med rätt intensitet. Samtidigt kan belastningen bli en utmaning när träning, tävling, resor och återhämtning inte balanseras på ett ändamålsenligt sätt.

Frågan är därför inte bara hur mycket en spelare tränar, utan också hur belastningen fördelas, hur spelaren reagerar på den och hur träningen påverkar möjligheten att fortsätta utvecklas.

På RQT Innovation HUB ser vi träningsbelastning som en avgörande pusselbit ur ett preventions- och prestationsperspektiv. Genom att förstå sambandet mellan den träning spelaren genomför och spelarens ”träningssvar” kan vi skapa bättre förutsättningar för både fysisk utveckling och hållbar spelarutveckling.

‍

Träningsbelastning är mer än antalet timmar

När vi diskuterar träningsbelastning tänker vi ofta på antal träningstimmar per vecka, belastning är dock ett bredare begrepp som omfattar träningens varaktighet, frekvens, intensitet och innehåll, liksom matchbelastning och andra faktorer som alla påverkar spelarens återhämtning.

Det finns två centrala perspektiv: extern belastning och intern belastning som beskrivs väl i artikeln av Halson et al (1).

‍

Extern belastning beskriver vad spelaren faktiskt genomför, inom tennis kan det exempelvis handla om:

  • Antal timmar på tennisbanan och i gymmet.
  • Antal matcher.
  • Antal servar och slag under ett träningspass.
  • Träningens intensitet och mängden högintensiva förflyttningar.
  • Tävlingsdagar, matchlängd och täta matchscheman.

‍

Intern belastning beskriver hur spelaren reagerar på arbetet som utförs. Här kan vi följa exempelvis upplevd ansträngning (sRPE 0–10), central och lokal trötthet, sömn och välbefinnande.

I artikeln (1) belyser författarna att samma externa belastning inte nödvändigtvis innebär samma interna belastning för två spelare – eller ens för samma spelare vid olika tillfällen. En träningsmängd som tidigare upplevdes som hanterbar kan kännas betydligt mer krävande efter en intensiv tävlingsperiod eller en period med otillräcklig återhämtning. Det är därför som kombinationen av extern och intern belastning ger en mer komplett bild än träningsvolym i timmar. Dock, att mäta timmar kan vara ett första steg i att börja förstå hur träningsvolym och träningssvar till viss del är sammankopplade.

‍

Vad visar forskningen om unga tennisspelare?

I del 1 presenterade vi kort resultaten från den nederländska studien (2) - en prospektiv studie som följde 73 elitjuniorer i åldern 11–14 år under 32 veckor. Akuta skador skiljde sig från överbelastningsskador vilket leder till följande viktiga slutsats;

”Om vi endast registrerar akuta skador som leder till träningsfrånvaro riskerar vi att missa besvär som påverkar spelaren under flera veckor, men som inte omedelbart leder till att spelaren slutar träna”

Genom att regelbundet följa symtom, hälsostatus och träningsbelastning kan vi få en bättre bild av spelarens situation och skapa underlag för relevanta anpassningar. Studien visar däremot inte att en viss belastningsmodell eller en specifik preventionsinsats automatiskt minskar skaderisken. Den ger framför allt stöd för behovet av systematisk uppföljning.

‍

När belastningen ökar – vad händer med återhämtningen?

Vi nämnde även SMASH-studien (3) som undersökte sambandet mellan plötsliga ökningar i extern träningsbelastning (på och utanför banan) och axelskador hos unga tävlingsspelare i tennis. Axeln utsätts för upprepade krav framför allt genom serve men även andra slag. Hur dessa krav samverkar med spelarens kapacitet och tidigare belastning är därför relevant både för prevention och prestation.

Det centrala budskapet är att förändringar i belastning behöver följas upp, inte bara den totala träningsmängden. En period med kraftigt ökad belastning kan innebära andra förutsättningar än en liknande mängd träning som spelaren gradvis har byggt upp kapacitet för. Ett klassiskt exempel är när spelaren åker på ett träningsläger eller hamnar i en miljö där bolltempo och intensitet är på en annan nivå än den spelaren normalt utsätts för.

Samtidigt behöver vi vara försiktiga med att tolka samband som bevis för orsak. Belastning är en av flera faktorer som kan påverka skaderisk, och en enskild belastningsförändring kan inte ensam förklara varför en skada uppstår. Det innebär rent konkret att träningsplaneringen behöver ta hänsyn till både belastningens storlek och hur snabbt den förändras, med särskild uppmärksamhet på tennisspecifika moment som exempelvis servevolym, tävlingsintensitet och täta matchperioder.

‍

Träningsbelastning, sömn och välbefinnande (4)

En studie från Storbritannien (4) undersökte sambandet mellan träningsbelastning, matchspel, sömn och dagligt välbefinnande hos 48 ungdomsidrottare. Deltagarna följdes under 13 veckor och rapporterade dagligen sin träningsbelastning, sömn och upplevda återhämtning.

Författarna rapporterade att högre träningsbelastning hade ett litet negativt samband med muskelömhet och upplevd återhämtning. Matchspel bidrog med en mindre ytterligare negativ effekt på dessa mått. Längre sömn var kopplad till bättre upplevd sömnkvalitet och mindre förbättringar i flera välbefinnandemått.

Resultaten visar också att sambanden varierade mellan olika mått. Träningsbelastningen hade exempelvis inte något tydligt samband med det övergripande välbefinnandemåttet, och studien visade inte att en viss belastning i sig ledde till skador eller försämrad prestation.

”För tennis innebär detta att återhämtning behöver betraktas tillsammans med träning och tävling. En spelare kan ha en välplanerad träningsvecka på papperet, men ändå uppleva en hög total belastning när resor, skola, matchspel och sömn vägs in”

Det är därför relevant att följa både träningsbelastning och spelarens respons över tid, samtidigt som vi undviker att dra långtgående slutsatser från ett enskilt dagsvärde.

‍

IOC konsensus: belastning ska styras och följas upp individuellt

Den internationella olympiska kommittén (IOC) skriver i sitt konsensusuttalande om belastning och skaderisk (4) att belastning kan ha både positiva och negativa effekter. Träningsvolym behövs för att utveckla kapacitet, men en för hög, snabb eller felaktig träningsbelastning kan även bidra till en ökad skaderisk.

IOC lyfter särskilt fram betydelsen av att:

  • Anpassa tränings- och tävlingsbelastningen till individen.
  • Undvika stora och olämpliga förändringar i belastningen.
  • Kombinera mått på extern och intern belastning.
  • Följa upp hälsa, välbefinnande och symtom regelbundet.
  • Ta hänsyn till psykologiska stressfaktorer, återhämtning och tävlingskalender.

En viktig slutsats är att det inte finns en enda markör som säkert kan identifiera när en idrottare befinner sig i ett tillstånd av negativ anpassning. Därför behöver flera informationskällor vägas samman.

IOC rekommendationer bygger på forskning från flera idrotter. De ska därför användas som generella principer, inte som färdiga tennisprotokoll eller universella gränsvärden för hur mycket en tennisspelare kan öka sin belastning.

RQT Innovation HUB arbetar dagligen med att utveckla en modell för tennis som kombinerar individuell extern och intern belastning i förhållande till en tränings- och tävlingsplanering där prevention och prestation är vår utgångspunkt.

‍

Prevention och prestation – två perspektiv på samma belastning

Tränings- och matchbelastning är inte i sig något negativt. Tvärtom är den en förutsättning för att utveckla fysisk kapacitet och tennisspecifika färdigheter. Problemet uppstår när belastningen inte motsvarar spelarens aktuella förutsättningar eller när återhämtningen inte räcker till. Ur ett prestationsperspektiv vill vi skapa tillräcklig stimulans för att förbättra exempelvis styrka, snabbhet, explosivitet, slagkapacitet och förmågan att hantera matchens krav.

Ur ett preventionsperspektiv vill vi förstå hur spelaren reagerar på belastningen, identifiera besvär tidigt och minska risken för att tränings- och tävlingsperioder leder till längre avbrott.

Dessa perspektiv behöver inte stå i konflikt med varandra. En genomtänkt progression kan ge spelaren möjlighet att utveckla kapacitet samtidigt som belastningen följs upp och anpassas vid behov. Det betyder dock inte att en viss träningsmängd garanterar både högre prestation och färre skador. Effekterna behöver utvärderas över tid, och det som fungerar för en spelare behöver inte fungera på samma sätt för en annan.

‍

Hur omsätter vi kunskapen i praktiken på RQT Innovation HUB?

1. Planerar belastningen. Sammanställ tennis, fysträning, matcher och resor i en gemensam mikro- meso- och makroplanering. Var noga med att följa förändringar i träningsvolym, intensitet och tävlingsbelastning.

2. Följer spelarens respons. Använd enkla, återkommande frågor om upplevd ansträngning, muskelömhet, sömn och återhämtning. Kombinera detta med relevanta fysiska tester och registrering av eventuella hälsoproblem.

3. Använder informationen för att fatta beslut. Tolka förändringar i relation till spelarens normala mönster, träningshistorik och aktuella situation. Anpassa belastningen när det finns tillräckliga skäl, och följ upp för att förstå om åtgärderna får avsedd effekt.

Slutsats – Träningsbelastning är en central del av samspelet mellan prevention och prestation i tennis.

Målet är inte att träna så lite som möjligt för att undvika skador, eller så mycket som möjligt för att maximera prestationen. Målet är att träna smartare och hårdare – med en belastning som är ändamålsenlig, individanpassad och möjlig att följa upp.

RQT Innovation HUB – Forskning möter verklig spelarutveckling.

‍

Referenser

  1. Halson SL. Monitoring Training Load to Understand Fatigue in Athletes. Sports Medicine. 2014;44(Suppl 2)–S147. doi: 10.1007/s40279-014-0253-z.
  2. Sawczuk T, Jones B, Scantlebury S, Till K. The influence of training load, exposure to match play and sleep duration on daily wellbeing measures in youth athletes. Journal of Sports Sciences. 2018;36(21):2431–2437. doi: 10.1080/02640414.2018.1461337.
  3. Pluim BM, Loeffen FGJ, Clarsen B, Bahr R, Verhagen EALM. A one-season prospective study of injuries and illness in elite junior tennis. Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports. 2016;26(5):564–571. doi: 10.1111/sms.12471.
  4. Soligard T, Schwellnus M, Alonso JM, et al. How much is too much? (Part 1) International Olympic Committee consensus statement on load in sport and risk of injury. British Journal of Sports Medicine. 2016;50(17):1030–1041. doi: 10.1136/bjsports-2016-096581.
  5. Johansson F, Cools A, Gabbett T, Fernandez-Fernandez J, Skillgate E. Association Between Spikes in External Training Load and Shoulder Injuries in Competitive Adolescent Tennis Players: The SMASH Cohort Study. Sports Health. 2022;14(1):103–110. doi: 10.1177/19417381211051643.

‍

Skriv upp er på vårt nyhetsbrev

Genom att prenumerera godkänner du att vi skickar vårt nyhetsbrev till din e-postadress. Du kan avsluta prenumerationen när som helst.
Tack! Du är nu anmäld till vårt nyhetsbrev.
Något gick fel. Försök igen om en stund.